Varför får man gikt?


Varför får man gikt?

Gikt är en vanlig typ av artrit som orsakar intensiv smärta, svullnad och stelhet i en led. Det påverkar oftast leden i stortån.

Giktattacker kan komma snabbt och återkomma med tiden, vilket skadar vävnaden i området där inflammationen sitter. Det är också kopplat till ökad förekomst av kardiovaskulära samt metaboliska sjukdomar och kan vara extremt smärtsamt.

Det är den vanligaste formen av inflammatorisk artrit hos män. Trots att det är mer troligt att drabba män, är även kvinnor mer mottagliga för gikt efter klimakteriet.

Centers for Disease Control and Prevention (CDC) rapporterar att 8.3 miljoner amerikaner drabbades av gikt mellan 2007-2008.

Snabbfakta om gikt

Här är några nyckelpunkter om gikt. Fler detaljer och stödinformation finns i huvudartikeln.

  • Gikt är en form av artrit som orsakas av överflödig urinsyra i blodet.
  • Symptomen på gikt uppstår på grund av att det bildas kristaller av urinsyra i lederna och hur kroppen reagerar på det.
  • Gikt påverkar oftast leden i stortån.
  • Giktattacker sker ofta utan förvarning mitt i natten.
  • De flesta fall av gikt behandlas med särskilda mediciner.

Behandling

Majoriteten av alla fall av gikt behandlas med medicin. Medicinen kan användas för att behandla symptomen av gikt-attacker, förhindra framtida attacker och minska risken för komplikationer på grund av gikt, såsom njursten och utvecklingen av tofi.

De mediciner som oftast används inkluderar icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel, kolchicin eller kortikosteroider. Dessa läkemedel minskar inflammationen och smärtan i områdena som är påverkade av gikt och intas ofta oralt. Olika märken finns att köpa online.

Mediciner kan också användas för att minska produktionen av urinsyra (xantinoxidashämmare såsom allopurinol) eller förbättra njurarnas förmåga att ta bort urinsyra från kroppen (probenecid).

Utan behandling kan en akut gikt-attack vara som värst mellan 12–24 timmar efter att den började. Man kan förvänta sig förbättring inom 1–2 veckor utan behandling.

Varför får man gikt?
Varför får man gikt?

Tester och diagnos

Gikt kan vara svårt att diagnostisera, då dess symptom liknar symptomen hos andra sjukdomar. Hyperurikemi uppstår hos majoriteten av dem som utvecklar gikt, men det kanske inte finns där under en attack. Majoriteten av dem som har hyperurikemi utvecklar inte heller gikt.

Ett diagnostest som läkare kan göra är att testa ledvätskan. Då hämtas vätskan från den påverkade leden med hjälp av en nål. Vätskan undersöks sedan för att se om det finns några urinkristaller i den.

Ledinfektioner kan också orsaka liknande symptom som hos gikt. Då kan läkaren leta efter bakterier när de testat ledvätskan, för att kunna utesluta en bakteriell orsak.

Läkaren kan också göra blodprov för att mäta nivån av urinsyra i blodet. Som nämnt upplever dock inte alla personer med höga urinsyrenivåer att de har gikt. På samma sätt kan personer utveckla symptom på gikt utan att ha ökad nivå av urinsyra i blodet.

Till sist kan läkare leta efter urinkristaller omkring lederna eller i en tofus med hjälp av ultraljud eller CT-röntgen. Röntgenbilder kan inte upptäcka gikt, men de kan användas för att utesluta andra orsaker.

Typer

Det finns flera stadier som gikt går igenom, och dessa stadier upplevs som olika typer av gikt.

Asymptomatisk hyperurikemi

Det är möjligt för en person att ha ökade nivåer av urinsyra utan att de har några utvändiga symptom. I det här stadiet krävs ingen behandling, men det kommer in urinkristallerna i vävnaden som orsakar en lätt skada.

Personer med asymptomatisk hyperurikemi kan rådas att vidta åtgärder för att ta itu med möjliga faktorer som kan bidra till att urinsyran byggs upp.

Akut gikt

Det här stadiet sker när urinkristallerna som har kommit in plötsligt orsakar en akut inflammation och intensiv smärta. Denna plötsliga attack kommer normalt att lägga sig inom 3—10 dagar. Attacker kan ibland utlösas av stressiga händelser, alkohol och droger samt kallt väder.

Intervall- eller interkritisk gikt

Det här stadiet är perioden mellan attacker av akut gikt. Följande attacker kanske inte sker på flera månader eller år, men om det inte behandlas kan de med tiden vara längre och ske oftare. Under dessa intervaller kan fler urinkristaller komma in i vävnaden.

Kronisk gikt med tofus

Kronisk gikt med tofus är den mest försvagande typen av gikt. Permanent skada kan ha uppstått på lederna och njurarna. Patienten kan lida av kronisk artrit och utveckla tofi, stora klumpar av urinkristaller, i svalare områden på kroppen såsom fingerlederna.

Det tar lång tid utan behandling att nå läget för kronisk gikt med tofus – ca 10 år. Det är inte troligt att en patient som får korrekt behandling skulle nå det här stadiet.

Pseudo-gikt

Ett tillstånd som enkelt kan misstas för gikt är pseudo-gikt. Symptomen för pseudo-gikt liknar de för gikt väldigt mycket.

Den främsta skillnaden mellan gikt och pseudo-gikt är att lederna irriteras av kristaller av kalciumfosfat istället för urinkristaller. Pseudo-gikt kräver en annan behandling än gikt.

Orsaker

Gikt orsakas från början av ett överflöd av urinsyra i blodet, eller hyperurikemi. Urinsyra produceras i kroppen när puriner bryts ned – kemiska föreningar som finns i höga halter i viss mat, såsom kött, fågel och skaldjur.

Normalt sett löses urinsyran upp i blodet och förs ut från kroppen i urinen via njurarna. Om för mycket urinsyra produceras, eller om inte tillräckligt mycket av det görs av med, kan det byggas upp och bilda nålliknande kristaller som utlöser en inflammation med smärta i lederna och den omkringliggande vävnaden.

Riskfaktorer

Det finns några faktorer som kan öka sannolikheten för hyperurikemi och därmed även gikt:

Ålder och kön: Män producerar mer urinsyra än kvinnor, men kvinnors nivåer av urinsyra närmar sig männens efter klimakteriet.

Gener: En familjehistoria av gikt ökar sannolikheten för att tillståndet utvecklas.

Livsstilsval: Alkoholkonsumtion stör avlägsnandet av urinsyra från kroppen. Att äta en diet med högt purin-innehåll ökar också mängden urinsyra i kroppen.

Blyexponering: Kronisk exponering för bly har kopplats till vissa fall av gikt.

Mediciner: Vissa mediciner kan öka risken för urinsyra i kroppen; dessa inkluderar vissa diuretiska samt läkemedel med salicylat.

Vikt: Att vara överviktig ökar risken för gikt då det finns mer kroppsvävnad, vilket betyder att produktionen av urinsyra och metaboliska restprodukter ökar. Högre nivåer av kroppsfett ökar också nivån ab systemisk inflammation då fettcellerna producerar pro-inflammatoriska cytokiner.

Nyligen upplevt trauma eller operation: Ökar risken.

Andra hälsoproblem: Njursvikt och andra njurproblem kan försämra kroppens förmåga att effektivt ta bort restprodukter, vilket leder till ökad urinsyranivå. Andra tillstånd som har kopplats till gikt inkluderar högt blodtryck, diabetes och hypotyreos.

Symptom

Gikt blir ofta symptomatiskt plötsligt och utan förvarning, ofta mitt i natten.

De främsta symptomen är intensiv smärta i lederna som sedan blir obehagligt, inflammerat och rött.

Gikt påverkar den stora leden i stortån, men kan också påverka fotlederna, knäna, armbågarna, handlederna och fingrarna.

Smärtan kan vara outhärdlig. En veteran som besöka ett sjukhus i Birmingham i Alabama i USA sade:

”Jag har blivit skjuten, misshandlad, knivhuggen och utkastad från en helikopter, men inget av det kan jämföra sig med gikt. ”

Komplikationer

I vissa fall kan gikt utvecklas till ett mer allvarligt tillstånds, såsom:

  • Njursten: Om urinkristallerna samlas i urinröret kan de bli njurstenar.
  • Återkommande gikt: Vissa personer upplever endast en attack; andra kan uppleva det vid återkommande tillfällen. Detta skadar leden och den omliggande vävnaden.

Tips för att förhindra gikt

Det finns många riktlinjer för båda ens livsstil och diet som man kan följa för att skydda sig mot framtida attacker eller förhindra att gikt uppstår alls:

  • Bibehålla ett högt vätskeintag på ca 2–4 liter per dag
  • undvika alkohol
  • bibehålla en hälsosam vikt

Huskurer

Personer med gikt kan hantera attacker genom att ändra sin diet. En balanserad diet kan hjälpa till att minska symptomen.

Gikt och Kolhydrater (Ketoner)

Personer med gikt ska undvika dieter med lågt kolhydratinnehåll. Lågt intag av kolhydrater innebär att kroppen inte kan bränna fett tillräckligt fort, vilket leder till att ett ämne som heter ketoner släpps ut i blodet.

Ökningen av ketoner kan resultera i ett tillstånd som heter ketos, vilket kan öka nivån av urinsyra i blodet.

Det är viktigast att undvika mat som har hög halt av puriner, för att försäkra att nivån av urinsyra i blodet inte blir för högt. Här är en lista över mat med högt purin-innehåll som man ska akta sig för:

  • ansjovis
  • sparris
  • njurar från nöt
  • hjärna
  • torkade bönor och ärtor
  • viltkött
  • sås
  • sill
  • lever
  • makrill
  • svamp
  • sardiner
  • kammussla
  • söta bröd

Samtidigt som det är viktigt att undvika den här maten har man också upptäckt att mat med högt purin-innehåll inte kommer öka risken för gikt eller förvärra symptomen.

Sparris, bönor, svamp och annan växtbaserad mat är också en källa till puriner, men forskning visar att dessa inte utlöser giktattacker och inte påverkar nivån av urinsyra.

Olika epidemiologiska studier har visat att purinrik mat som grönsaker, fullkorn, nötter och baljväxter, mindre söta frukter, kaffe samt tillskott med vitamin C minskar risken för gikt. Rött kött, drycker med fruktos samt alkohol ökar istället risken.

Tillskott med vitamin C finns att köpa online. Prata med en läkare innan du tar nya tillskott.

Urinsyrans roll för gikt har definierats och förståtts tydligt. Som resultat av detta och det breda utbudet av relevant medicin blir gikt en mycket kontrollerbar form av artrit.

Recent Content

link to Vad är gikt?

Vad är gikt?

Gikt är en sorts artrit. Artrit är ett vanligt tillstånd som orsakar svullnad och smärta i lederna. Gikt anses av de flesta (inta alla) vara en kronisk sjukdom, vilket betyder att den inte har...